Ärtan

Vi har alltid, lite elakt, skämtat om att Freja har en liten ärta som skramlar omkring i huvudet istället för en hjärna. Vi får väl erkänna att vi nog säger det om Fanny också...

Vadå? Vi är ju skitsmarta ju!

Ibland känns det som vi inte kommer någonstans alls med Fanny och man känner sig som världens sämsta hundägare! Freja var ju hur duktig som helst redan som valp men Fanny är ett hopplöst fall som möjligtvis - men inte säkert, Cesar Millan skulle få ordning på.

Så tänker vi i våra svartaste stunder, men så är det ju naturligtvis inte! För det första var Freja världens jobbigaste valp OCH unghund, men idag är man ju så van vid att hon är så snäll och lydig! För det andra går det faktiskt framåt med lillfröken! Vi kanske inte har fått riktigt ordning på dragande i koppel och definitivt inte hundmöten, men det finns ju så mycket annat som är bra! Saker som i början var jättestora problem existerar inte längre, som till exempel inte kissa inne - vem tänker på det idag? Inte stjäla mat - hur många gånger hoppade hon upp på köksbänken och matbordet och snodde det som fanns? Idag kan man lämna henne ensam i köket med en stor smaskig stek och hon skulle inte drömma om att ta den! Hon är lugnare inomhus, tidigare var det fullt ös hela tiden tills hon stupade. Nu kan hon faktiskt vara vaken utan att leka med alla leksaker på en gång, ge sig på Freja tills hon blir galen på henne, flänga omkring som en tokig m.m. m.m. Och hon lyssnar betydligt bättre på oss. Om vi säger "gå och lägg dig" så gör hon faktiskt det. Och en massa andra kommandon som helt plötsligt bara sitter där! Så det kanske finns en liten hjärna där inne trots allt :)!

Okej gumman - du är smart!

En liten egenhet som Fanny har skaffat sig och som matte inte alls gillar, är att hon blivit en sån FRUKTANSVÄRD HUSSEGRIS! Hon följer varje steg husse tar och går han ut och Fanny inte får följa med så sitter hon och piper vid dörren. Idag bar husse ner träningscykeln till vardagsrummet och cyklade framför TV-n. Husse satte det gigantiska valphindret (det som hon numera skulle kunna kliva över med lätthet!) så att han skulle få vara ifred. Fanny satt och pep/ylade/gnällde hela tiden - det var nästan pinsamt tyckte matte...

Men till slut somnar även den tappraste lilla vakt på sin post...