onsdag 25 januari 2012

Ibland åker man ner på jorden

Vi trodde vi hade en bra inkallning på Fanny. Hon springer aldrig längre ifrån oss än kanske 30-40 meter och när vi ropar in henne så kommer hon direkt. Perfekt tycker matte och husse och är jättestolta över sin duktiga hund! Inte behöver vi träna sånt inte...

Jag kommer husse!!!

Men imorse fick matte och husse kliva ner från sina höga hästar och inse att det är dags för inkallningsträning! Tidigt imorse var husse med tjejerna till ett stort fält där de fick springa lösa. Det var fortfarande kolsvart ute men eftersom det är snö så ser man rätt bra ändå. Fanny får då syn på några harar på fältet och drar iväg i en hastighet som vi inte trodde var möjlig (imponerande snabbt!). Husse ropade - tror ni hon kom tillbaka? Icke! Hon kom visserligen en liten sväng, men bara för att kolla var husse och Freja var någonstans, sen drog hon iväg igen! Till slut sprang väl hararna ifrån henne och hon kom släntrande som om inget hade hänt.

...om jag inte hittar på något roligare förstås, he,he...

Som sagt inkallningsträning... Dessutom måste vi nog träna in ett "nödstopp". På Freja har vi "sitt" och det sitter verkligen i ryggmärgen på henne. Vilken lockelse som än visar sig, så om vi vrålar "sitt" så åker rumpan i backen på en tiondels sekund! Det känns oerhört tryggt att veta, särskilt som Freja nästan alltid går lös. Nåt sånt måste Fanny också ha!

2 kommentarer:

Mona med Frodo sa...

Skulle just skriva ett liknande inlägg så jag är mycket glad att läsa att inte heller Fanny är fullärd än.

Jag tittade in för att se om ni hunnit skriva något mer om Freja. Håller tummarna för att allt är bra med henne. Skriv och berätta när ni vet mer!

Anonym sa...

Det "måste" vara åldern! Figo gjorde något liknande härromdagen han hade bomull i öronen!!
Det är bara att kämpa på och träta på, detta kommer att gå i vågor:)

Eva och den ohängde brorsan