Ibland blir man alldeles tårögd

Tränade lite inkallning med Fanny. Vi tränade själva sitt/fot momentet. Då ställer jag mig en liten bit framför henne och styr med handen hur hon ska komma in till min vänstra sida. Jag belönar först när hon sitter som hon ska. Jätteduktig var hon! Efter det tränade vi lite hopp över hinder. Det gick inte alls bra... Tänkte då att jag avslutar med något hon verkligen kan - själva inkallningsmomentet, alltså när hon bara springer till mig. Vad gör hon då? Jo den lilla söta älsklingen störtar fram mot mig och slänger sig snyggt runt till min vänstra sida och sätter sig - helt perfekt!!! Jag visade alltså inte alls med handen utan meningen var att hon bara skulle springa fram till mig. Vad säger man?

Mattes stolthet!

Som grädde på moset kom Frodo förbi en sväng och busade - lyckan var fullständig! Nu ligger hon här och sussar så sött - en riktigt härlig kväll!